Nu har det gått sex dagar sedan vi var på Djursjukhuset igen..
Vi hade tid på Torsdagen och fick träffa en veterinär som är specialist inom kirurgi och ortopedi.
Han har även varit chefveterinär under 14 år så det kändes ganska tryggt med en rutinerad veterinär!
Han kände igenom Castor ordentligt och jag såg direkt vart det onda i ryggen satt..
Sen travade vi i korridorerna för att kolla rörelserna men han har aldrig varit halt så det såg bra ut.
Innan röntgen var det dax för en spruta vilket killen absolut INTE hade lust med!
Han visade ganska tydligt att här ska det INTE sättas nån spruta på mej inte, jag har faktiskt ont och vill inte ha mer ont av den där läskiga nålen!
För säkerhets skull hade han munkorg på sej, men den gick sönder..kanske inte var av bästa kvalité ;-)
Bara att slänga undan och på med en ny. Sen ställde jag han mot väggen och hade fullt upp med att hålla honom så att vet kunde göra sitt. Tog en stund men det gick bra sen. Det bästa är om det går så fort som möjligt så han inte går upp i varv o blir ännu mer stressad.
Efter röntgen var klar och killen låg för att vakna till, kom vet in och jag var helt inställd på att det inte skulle va något på plåtarna..Men jag hade fel! Det visade sej vara pålagringar på ryggen med facettledsförändring T11 som i sin tur gör att han fått någon form av muskelspasm i området.
Under förra året på sensommaren hade han ungefär samma symptom och även då röntgades han, men bara länden samt höfterna. Plåtarna visade ingenting och vet trodde han hade sträckt sej eller något dylikt. Fick Rimadyl under 10 dgr och sedan var det som bortblåst..tills nu!
Förmodligen har han fått sej en kyss då han lekt med någon och sedan har det blivit en inflammation i det området på ryggen. Men han har aldrig visat att han skulle ha ont eller så, bara då det kom akut. Och det kan ha hänt för längesen..ingenting som kommer på en dag.
Nu måste musklerna få vila ordentligt! Han ska få avslappnande och mjukgörande behandling en gång i veckan under två månader och fortsätta med smärtstillande under några dagar till.
Jag kommer bara få gå koppelpromenader under minst tre månader..Tre månader!! Han som är van att få springa lös varje dag i skog och mark, DET kommer bli tufft! Även om jag kommer aktivera honom mkt mentalt med olika aktiviteter så är det klart som tusan det blir drygt.
Märker bara på de senaste dagarna hur mycket energi han har..Min sportyweiler..för det är han verkligen! Han orkar i princip hur mkt som helst, och har en grym uthållighet.
Skillnad på hund och hund..alla är olika och kräver olika.
Men jag kan iaf gå längre promenader så länge det inte är i kuperad terräng så det är bra :)
Gäller att försöka tänka positivt, även om det jobbigt när ens djur blir dåliga! Det kommer ta tid det här..och jag får försöka ta en dag i taget och hoppas han svarar bra på rehabiliteringen.
Sen får vi komma igen med de aktiviteter vi hade tänkt göra under våren och sommaren.
Ibland blir det inte som man tänkt sej :(( Men det viktigaste är att han blir bättre nu, Mammas hjärta <3